Pierre Louis Moreau de Maupertuis (1698–1759) föddes i hamnstaden Saint-Malon i Bretagne som son till en fartygskapare. Den franske kungen hade tagit hans far i tjänst hos sig och adlat honom med anledning av att han plundrat framför allt engelska fartyg. Även sonen gjorde militär karriär till att börja med och tjänade i musketörernas kompani där befälhavarens namn var d’Artagnan. Han var emellertid matematiskt begåvad och gjorde sig känd i vetenskapliga kretsar. Han blev invald i franka vetenskapsakademien som 25-åring.
Den tidens vetenskapsmän tvistade om huruvida jordklotet ändå kanske inte var rund:
Var jordklotet pga. centrifugalkraften tillplattad vid polerna så som engelske Isaac Newton hade räknat ut? Eller kanske tvärtom, avsmalnande vid polerna som den franske Jacques Cassini hade föreslagit? Påminde jordklotets form en mandarin eller en citron.
Franska vetenskapsakademien beslutade att lösa frågan genom fältexperiment. Man utrustade två expeditioner, varav den ena (ledd av La Condaminen) fick i uppdrag att resa till Peru vid ekvatorn och den andra (ledd av Maupertuis) så långt norrut som möjligt.
Till den nordliga expeditionens resmål valdes Tornedalen, där de vistades från juni 1736 till juni 1737. Bägge expeditionernas uppgift var att mäta längden av den meridianbåge som motsvarar en grad i naturen. Om ifrågavarande båge var längre närmare Nordpolen än vid Ekvatorn så bevisade det att Newton hade rätt i att jordklotet var tillplattad vid polerna. Maupertuis bekräftade att det var så: i själva verket räckte det att jämföra meridianbågen i Tornedalen med den hemma i Frankrike mätta bågen. Maupertuis’ mätningar var samtidigt den första stora vetenskapliga experimentella bekräftelsen av Newtons gravitationsteori.
En grads meridianbåge råkade passa mellan Torneå och Pello. Skillnaden mellan dessa orters breddgrader mättes via Drakens stjärnbild och avståndet mättes med triangelmätning från Torneå kyrka i Suensaari till Kittisvaara i Pello. Som mätpunkter däremellan fungerade Niva, Kaakama, Huitaperi, Aavasaksa, Horilankero, Niemivaara och Pullinki. En baslinje mättes på Torneälvens is i höjd med Matarengi. Förutom sina mätningar beskrev expeditionen Tornedalens natur och kultur, speciellt i prästen Outhieris reseberättelse “Matka Pohjan perille”, som nu finns att få på finska. Tack vare den blev Torneå, Ylitornio och Pello för en tid Finlands mest kända orter, åtminstone i Frankrike. Maupertuis’ internationella vetenskapliga anseende gör även idag Tornedalens orter till en del av världskulturen.
Maupertuis berömmelse som mätare av jordens form lyfte honom till en vetenskaplig topp- position, förutom i Frankrike också i Tyskland där han blev Preussiska vetenskapsakademiens president och därmed en betrodd man till Fredrik den Store. Inom fysiken formulerade Maupertuis den så kallade principen om minsta verkan och gjorde banbrytande arbete även som biolog. Han deltog till och med på en av Fredrik den Stores krigståg. Berömt har även hans konfrontation med filosofen Voltaire blivit, gällande inte bara om vetenskaplig prestige utan också om vackra kvinnors gunst.
Maupertuis’ namn är nämnt i piedestalen till Fredrik den Stores ryttarstaty i “Unter den Linden” i Berlin. Han har minnesmärken i Saint Roch kyrka i Paris och Torneå kyrka i Suensaari. Han är begravd i Dornach kyrka i Schweiz. Hans färgstarka historier lever i många länder som Europas. Hans färgstarka levnad är i många länder en del av Europas vetenskapshistoria och upplysningstidens kulturarv.
|
