Borgarkvinnornas klädsel beskrevs med ord som ”tillgjord fjolla”
Livliga förbindelser med Stockholm syntes i herrskapskulturen.
De förmögna borgarna klädde sig på samma vis som de i Stockholm och använde pudrade peruker. Kungens extravagans bidrog till sättet att klä sig. Åren 1720, 1731, 1735 och 1736 försökte man stävja extravagansen med en överflödsförordning i syfte att begränsa import och hämma nyttjande av lyxkonsumtionsvaror. Man höll strikt fast vid sin ståndmässighet och klädseln var mycket formell. Det fick inte finnas flera uppsättningar i samma färg och i vecken på klädseln skulle den lyxstämpel som utfärdats av kungen finnas. I avsaknad av en stämpel konfiskerades klädseln.
I Sverige-Finland hade mannens klädsel stelnat i sina former redan på 1600-talet under påverkan från den franska modet till långrock. Till munderingen hörde en knälång rock, nästan lika lång väst och byxor till knäna. Till god konvention hörde att äga ett flertal olika peruker. Dräkten var tillverkad av enfärgad ylletyg. Västen var broderad, framsidan vadderad och ofta av mönstrad silkestyg. Borgarkvinnornas klädkod beskrivs med ord som ”tillgjord fjolla”. Särskilda tjänstemän övervakade stadens angelägenheter, kontrollerade klädedräkter och också att skorstenarna var rena. De såg alltså till att allmänna förordningar respekterades.
|
