Sivusto ei tue käyttämääsi selainta. Suosittelemme selaimen päivittämistä uudempaan versioon.

Sällskapsliv

Fransmännen trivdes bra i Torneå stad där de under vintern umgicks flitigt med borgarna och deras familjer.

Torneås tre mäktigaste gårdar på den tiden var Västerbottens regementes kommendent överstelöjtnant Carl Magnus Du Rietz’ tjänstebostad i Haapaniemi, Torneå borgmästare Petter Johan Pippings gård i Nära och skolans rektor Juhana Wegelius gård i Kuusilahti eller Granviken. De mäktigaste gårdarna låg på fastlandssidan.

Det fanns 70 hus i Torneås centrum på Suensaari, tre huvudgator och 14 mindre gator. Invånarantalet var cirka 520 personer. Torneås femte rådhus byggdes 1722 vid torgets västra sida. De mest förmögna borgarna bodde vid strandkanten. Expeditionen bodde längs samma gata vid älvstranden, Outhier vid nästa gata alldeles mittemot huset där Maupertuis bodde. Maupertuis och Sommereux  fick bo hos borgmästarens bror, Outhier i fru Tornebergs hus, Clairaut hos Herr Kröger och  Camus och Herbelot fick ett rum hos rådsherre Planström. De övriga fick bo hos olika borgare.

Den franska umgängeskretsen bestod främst av; prästerskap, borgmästare, den militära befälhavaren och borgare med sina gemåler. Från Västerbottens regemente ordnade landshövding Gabriel Gyllengrip (1687-1753) soldater till expeditionen som bärare, roddare och till att utföra andra arbeten. Till landshövdingens ära arrangerades ett flertal inbjudningar. En avskedsmottagning arrangerades för expeditionen hos skolmästare Johan Wegelius.

 

Adelsståndet i Torneå:

  • Carl Magnus Du Rietz (1684 – 1741) samt dennes maka Ebba Katariina med sitt  gästfria hem i Haapaniemi
  • Fältväbel  Gustav Bucht (1696 - 1759) begravd i Matarengi kyrka
  • Torneå borgmästares hus i Närä, Petter Johan Pipping (1694 - 1766), troligtvis den allra förmögnaste borgaren, mumifierad under Torneå kyrkas golv

Prästerskapets företrädare:

  • Abraham Fougt (1684 - 1760) ytterst sällskaplig och gästfri husbonde
  • Erik Brunnius, kyrkoherde i Övertorneå, 75 år och nästan blind. Tjänsten uppehölls av hans son Erik Brunnius den yngre (1706 - 1783). Brodern Olaus Brunnius (1700-57) verkade som kaplan i Alatornio. I Övertorneå prästgård arrangerades ett flertal fester och fru Brunnius sände ofta mat åt expeditionen tilli närbelägna berg.

 

 

Outhier skriver om den gästvänliga prästgåren:

”Prästgården var den bästa tillflyktsort vi kunde ha fått. Den ligger nästan mitt i det område våra trianglar omfattar och mycket nära den norra änden av vår bas. Vi hade där alltid tre rum som vi kunde ta i anspråk utan att störa hans mycket talrika familj. Man försåg oss i överflöd med vad vi behövde, och alla var ivriga att stå till tjänst. Den gode far i huset som var mycket gammal och blind, hans lika gamla hustru, deras son och deras svärdotter med familj och åtskilliga tjänare - det gav en levande bild av hemlivet hos de forntida patriarkerna.”


 

 

Lapinliitto - Vipuvoimaa EU:lta - Euroopan Unioni

Lapland The North of Finland - Maaseuturahasto - Leader - Outokaira tuottamhan