Ylitornio
Torneälvens rika naturresurser förde med sig en tidig bofast befolkning. Laxfiske, rika jaktmarker och bördiga naturängar samt boskapsskötsel erbjöd näringar åt bönderna.
Tornedalens bördiga delta från Kainuunkylä till Juoksengi hör till Sverige-Finlands äldsta område för jordbrukskultur och odling av brödsäd. Befolkningen i Matarengi byggde den första kyrkan redan 1482 och 1606 blev det en självständig församling. Det har sedan urminnestider funnits en finsktalande befolkning i Tornedalen ända fram till Kalixälven och som finns kvar än idag, oavsett riksgänsen. Språket heter meänkieli.
Outhier beskriver området: ”På älvens båda stränder är här en ganska stor bebyggelse omgiven av vackert grönskande ängar och små åkerstycken med mycket vackert korn med runda ax och råg. På många ställen har man också humle för ölbrygd. Några sår också hampa, men den når nätt och jämt en höjd av yvå fot.”
17.7.1736 korsade expeditionen polcirkeln för första gången vid Kattilakoski då båtarna togs upp och man passerade forsen till fots. Huitaperi och Torneälvdals vackra vyer kan man idag uppleva på samma sätt som expeditionen via vandringsleden “Aurinkovaarojen Jotos”. Horilankero tkänns igen i nutida kartor som Iso-Horila. Expeditionen rodde längs med Tengeliö älv ända till Miekojärvi när de sökte efter berg lämpade för mätningar.
Aavasaksa förtrollade Maupertuis´ med sina vyer. Efter att expeditionen återvänt spred sig vetskapen om midnattsolen, norrskenet, de vänliga människorna och de fängslande vyerna bland bildade centraleuropéer. Tack vare Maupertuis’ beskrivningar ville de resa dit för att uppleva dessa märkliga ting. På Aavasaksa är det idag möjligt att hänföras av samma saker, övernatta och njuta av en kopp kaffe.
|
