Horilankero

Horilankero har liksom ett kärt barn fått många namn. I Outhiers karta kallas berget Horrilakero, på finska får berget namnet Horilankero, Iso-Horila eller Horilanvaara. Horilankeros signalverk brann ner en söndag i augusti. Samma söndag deltog expeditionens medlemmar vid en gudstjänst som kyrkoherde Brunnius förrättade och blev förvånade över kraften i predikan som fick församlingen att brista i tårar. Under perioder av torka var skogsbränder mycket vanliga.

Outhier: ”Då ilbudet som skickats till Horilankero på tisdag rapporterade att signalen hade blivit uppbränd, avsändes Pedre, den betjänt vi hade fått av ambassadören, en intelligent karl som hade reda på signalens medelpunkt, tillsammans med sex man för att bygga upp den igen. “

Horilankero 19.8.1736

På återväg från kyrkan hörde vi sägas att det brann i skogarna i Horilanko. Det var endast allt för sant. Efter att ha ätit middag gick vi upp på Aavasaksa och såg röken från denna skogsbrand. Röken hindrade oss till och med att observera vinklarna vid basens ändpunkter och att se Horilankero.
...
På måndag var rökarna ännu tätare och syntes i alla riktningar. I torrt väder, sådant som nu rådde, uppstår ofta bränder på bergen i denna trakt. Elden antänder den torra mossan, sprider sig på ett ögonblick och utbreder sig oerhört.

MAUPERTUIS' TORNEDALEN