Christofer Columbus och den tidens upptäcktsresande bevisade för allmänheten att man inte trillar ner från kanten av världen utan att man kommer till ett nytt land. Under 1500-talet förstärktes uppfattningen att jorden är rund. På 1700-talet utvecklades än exaktare kartor och kronometrar på vetenskapens och teknikens område. I Frankrike och England pågick en tvist om platsen för jordklotets grundmeridian. Jordklotets form orsakade besvär för kartritarna. Även små misstag på sjökorten kunde orsaka ödesdigra följder.
Jean-Dominique Cassini (1625 – 1712) och hans son Jacques Cassini (1677 – 1756) utförde mätningar under trettio år och kom till slutsatsen att längden av en meridianbåge blev kortare när man rörde sig mot norr. En del av teoretikerna stödde René Descartes (1596 – 1650) föråldrade allomfattande naturfilosofiska virvelteori som stödde den s.k citronteorin. Isaac Newton (1643 - 1727) med sin gravitationsteori och sitt verk ”Principia” från 1687 revolutionerade naturfilosofin. Den Newtonska skolan stödde den nuvarande uppfattningen. Centrifugalkraften som orsakas av jordklotets rotation är starkast vid ekvatorn och obefintlig vid polerna vilket ger till följd att jordklotet således är tillplattad vid polerna.
Triangelmätningsmetoden utvecklades i Holland redan på 1600–talet. I mätningarna används ett triangelnät som består av fasta punkter som bildar trianglar. Med hjälp av mätningar kan man utröna både avstånd och jordytans höjd. Höjden av Mount Everest är t.ex. mätt med Triangelmätning.
I Finland har tre anmärkningsvärda triangelmätningar utförts. Den första var Maupertuis’ expedition, som beräknade jordklotets form. I spåren av denna utfördes en triangelmätning 1830–1852 från Ishavet ända till Svarta Havet, Struves meridianbåge. Den finska generalkartan från 1873 baserades på denna mätning. En tredje mångårig triangelmätning påbörjades strax efter Finlands självständighet och det sista tornet för triangelmätning byggdes 1986. Hela Finlands grundkarta färdigställdes 1987.
Innan expeditionen kunde bygga signalverk var de tvugna att rekognosera terrängen dvs. undersöka om det var fri sikt till andra vinkelpunkter.
|
