Triangelmätning
Vid lantmäteri används triangelmätning som metod där avstånd mäts genom att sträckan delas upp i trianglar. Maupertuis klättrade upp i Torneå kyrkas torn år 1736 och därifrån såg han Kaakamavaara och Nivavaara. Dessa blev de första mätpunkterna. Övriga bergstoppar valdes sedan ut beroende på möjlighet till siktlinje. Nivavaara användes dock inte i den slutliga triangelkedjan.
Expeditionens uppgift var att mäta längden av en meridianbåge på en grad vid polcirkeln. Längden av bågen visade sig vara klart längre i Tornedalen än motsvarande båge i Frankrike, jordklotet var tillplattad polerna. Gradmätningen med dess astronomiska uträkningar som expeditionen utförde gav Torneå och Kittisvaara exakta värden på breddgraderna. Utifrån dessa värden framställde expeditionens guide Anders Hellant den första almanackan för Tornedalen med utgångspunkt från Torneås breddgrad. Framför allt bidrog gradmätningen i Tornedalen till karteringen av dåtida Sverige-Finland. Rikets kartering hade inte varit möjlig utan noggranna geodetiska mätningar. Snart gjordes mätningar i olika delar av konungariket.
Triangelmätning har använts fram till 1986 då den ersattes med satellitkommunikation.