Expeditionen till Peru

Två expeditioner behövde utrustas. Den ena skulle resa till ekvatorn och den andra så långt norrut som möjligt.

Den första expeditionen, till en början under ledning av Lous Godin, fick i uppgift att resa till ekvatorn i Peru i Sydamerika år 1735. Peru var under spansk överhöghet vid den här tiden, idag tillhör området Ecuador. Charles Marie de La Condamine tog sedan över ledningen av expeditionen och idag är den mer känd under hans namn.

Bägge expeditionerna hade samma geodetiska uppdrag : att med hjälp av triangelmätning ta reda på den exakta längden av en meridianbåge på en grad i terrängen. Genom att jämföra värdena vore det sedan möjligt att beräkna jordens form.

Expeditionen stannade i Peru i nio år och fick uthärda epidemier, fientliga indianer och andra motgångar. En speciell utmaning var att göra mätningar i Anderna på 5000 meters höjd, i snöstormar och kyla. Å andra sidan var himlen i Anderna stjärnklar och underlättade de astronomiska mätningarna.

Expeditionen till Lappland som Maupertuis ledde gav sig iväg 1736. De blev färdiga med sitt arbete redan på ett år. Eftersom längden av en meridiangrad i Tornedalen visade sig vara klart längre än motsvarande i Frankrike hade man fått experimentellt stöd för att jordklotet var tillplattat vid polerna. Peru-expeditionen blev klar med sitt arbete år 1744 och dess resultat bekräftade resultaten från Maupertuis’ expedition.

I Ecuador är man stolta över de la Comdamines bedrift. Mätpunkten på ekvatorn har utnämnts till jordens medelpunkt ”La mitad del mundo” och är välkänd. På platsen finns ett museum, statyer och en är ett betydande turistmål.